byEmschen       Vi som bloggar här       Kontakta oss

När vi firade fyra år

14 juli, 2018 av Emschen 4 kommentarer

När vi firade fyra år som gifta så gick vi inte ut och åt. När vi firade fyra år som gifta åkte vi inte iväg och bodde på hotell.

När vi firade fyra år När vi firade fyra år

När vi firade fyra år som gifta satt vi hemma på altanen och åt ostbricka. Det var jättegott och precis lagom firande för fruktbröllopet. Jag fick reda på att fjärde året som gifta ja då firar man fruktbröllop. Är du gift? Vad firar du isf för bröllop i år? Om du inte vet så hittar du en lista här

När vi firade fyra år När vi firade fyra år

Jag köpte ost på ostaffären här i Höör, de har så bra utbud. Där stod en flaska must från Sövde Musteri och lockade mig, jag är svag för must. Den var suverän till ostarna, kan varmt rekommenderas.

Vi satt ute länge, tittade på en film och bara pratade. Det var en jättemysig kväll, bara jag och Kärleken eftersom barnen har varit hos mina föräldrar denna veckan. Jag vet att vi behöver regn, jag vet att bönderna har katastrofliknande bekymmer nu och jag vet att djuren lider men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är en sån himla skön sommar. Jag mår väl!

När vi firade fyra år

När vi firade fyra år som gifta väntade en rosa bukett på köksbänken på mig när jag kom hem. Kärleken han kan han! Eller ja tjejerna på Blomsterverkstan vet vad jag tycker om och Kärleken vet att det är dit han ska gå.

Tänk att vi firade fyra år som gifta, tiden går snabbt när man har roligt!

Men du är bara trött

9 juli, 2018 av Emschen 4 kommentarer

Men du är bara trött, alla är trötta innan semestern. Men det syns ju inte på dig. Är du säker på att du verkligen har så ont, är det inte latmasken som talar? Hur kan du göra saker hemma men ändå säga att du inte kan jobba? Fuck You I’m Beautiful

Alla dessa tankar har jag kring vad jag tror att folk (kollegor, bekanta, vänner, kunder) tänker och säger om mig. Jag vet inte för det är faktiskt ingen som har sagt det till mig, jo andra med kroniska värk men då är det drypande av ironi.

Idag hatar jag min kropp, inte för hur den ser ut eller för vad den väger (det brukar vara vad gemene man tycker jag ska hata min kropp för) utan för idag värker kroppen. Kroppen värker så till den milda grad att jag inte kan använda händerna ordentligt, huvudet känns som det ska sprängas och att lyfta armarna ovanför midjan är en prövning av rang. Än en gång önskar jag mig en annan sjukdom, en sjukdom där man kan få hjälp. Drömmen hade varit om man kunde gått in i kroppen och plockat bort det sjuka men det går inte.

Idag stannade jag hemma från jobbet, det är ett oerhört svårt beslut för mig att ta. Jag avskyr att ställa till det på jobbet så här, kanske måste kontoret stängas idag eller så måste kollegor åka dit och jobba. Jag frågade t.o.m. Kärleken hur jag skulle göra idag, känna efter eller klistra på leendet och gå iväg. Nu såg ju Kärleken hur jag satt och vaggade och grät i gårkväll pga av värken så han sa åt mig att känna efter. Det är ju inte som att ”känna efter” betyder att jag behöver leta efter värken utan ”känna efter” betyder för mig och Kärleken att jag rannsakar mig om det är värt att klistra på leendet.

Hur hade dagen blivit om jag hade klistrat på leendet då? Dagen hade förmodligen gått bra, några kunder hade kanske märkt av det genom att mitt tålamod hade varit extremt lågt och några kollegor hade kanske rent av sett det på mig (jag har kollegor som också lever med kronisk värk) men i det stora hela hade dagen fungerar utåt sett.

Inåt sett hade det varit skit. Förmodligen hade det ringt i öronen för det gör det när värken blir för svår. Förmodligen hade jag inte klarat av att äta något för det kan jag inte när värken slår en knut runt magen. Förmodligen hade jag knappt klarat av att köra hem utan att vara en trafikfara för ibland fungerar inte ögonen när värken slår till.

Men att klara vardagen och visa (förmodligen för mig själv för ingen annan är så kritisk mot mig som jag själv är) att jag kan trots fibron är superviktigt för mig. Ibland är det t.o.m. så viktigt att jag glömmer bort att om jag pressar mig så för att visa att jag klarar vardagen så är det min familj som får se baksidan. Det är barnen och Kärleken, ja t.o.m. hundarna, som får betala genom att jag inte orkar något inte ens att vara trevlig eller kärleksfull. Det är det ju vara inte värt, egentligen. Men jag har svårt att ta till mig det för det är jätteviktigt för mig att jag inte kan ses som ”skadat gods” på arbetsmarknaden. Jag har en sjukdom, jag är inte den.

Men idag stannade jag hemma från jobbet, så nu äts jag upp av dåligt samvete och värk. Så jag tänker dränka det dåliga samvetet och värken, bokstavligen talat genom att lägga mig i ett bad.

Fuck Fibromyalgi och duktiga-flickan-syndromet!

Summertime and the livin is easy

8 juli, 2018 av Emschen 2 kommentarer

Summertime, and the livin’ is easy
Fish are jumpin’ and the cotton is high
Oh, your daddy’s rich and your ma is good-lookin’
So hush, little baby, don’t you cry

Summertime and the livin is easy Summertime and the livin is easy Summertime and the livin is easy

Det är början av juli och vi har redan haft sommar i flera månader känns det som. Jag tycker det är helt underbart! Riktig sommar med bad, grillning och sena kvällar utomhus, precis som en sommar ska vara. Summertime and the livin is easy Summertime and the livin is easy Summertime and the livin is easy

Vi har varit barnvakt och insett dels hur stora våra barn har blivit och också hur otroligt skönt det är att ha stora barn. Det är helt ljuvligt att få ha Lias men jag är tacksam för att mina småbarnsår är förbi. Jag minns tydligt frustrationen över en helt slutkörd Alfred som vägrade somna i husvagnen, ja om inte morfar var där. Nu är ju Lias världshistoriens nöjdaste bebis så det är inga problem överhuvudtaget att passa honom men vår älskade Alfred var inte alls lika nöjd. Alfred har en utforskares hjärta, en kringresandes längtan till nytt och morfar Rubens glädje av att prata med nya människor. Summertime and the livin is easy Summertime and the livin is easy Summertime and the livin is easy

Humlornas surrande kring stockrosorna hörs tydligt i trädgården. Det är något speciellt med att höra humlorna surra och sedan se dem flyga iväg med kropparna tunga av pollen. Givetvis har jag även satt ut vatten till humlorna och bina. Summertime and the livin is easy Summertime and the livin is easySummertime and the livin is easy Summertime and the livin is easy Summertime and the livin is easy

Jag har försökt fylla min lilla trädgård med så mycket blommande blommor som möjligt, dels för min njutning och dels för humlorna och binas överlevnad. Pompom vallmon har varit en hit bland humlorna precis som kaprifolen och fjärilslavendeln. Dahliorna och chokladblommorna är jag nog den enda som uppskattar för jag har då inte sett några humlor eller bin där. Summertime and the livin is easy

Och min trädgårdshund hjälper till så gott han bara kan och gräver hålor, äter hallon och sviker inte från min sida när jag pular i trädgården.

Jag kommer på mig själv att nynna Summertime and the livin is Easy ofta nu, ju närmre semestern jag kommer ju oftare hör man Summertime and the livin is easy komma från mig. En vecka till sen checkar jag ut!

Att stanna upp och skrika

28 juni, 2018 av Emschen Inga kommentarer

Att stanna upp och skrika är det jag verkar ha störst behov av just nu. Nu är jag inget fan av att skrika så jag gör inte det men jag hade behövt det.

I måndags stannade jag bilen på vägen mot jobb. Jag klev ut och gick en liten runda, stod länge och bara tittade ut över sjön. Men jag hade behövt skrika.

I tisdags på väg hem från jobbet stannade jag längs vägen. Jag gick en liten runda, kände på säden och tittade ut över fälten. Men jag hade behövt skrika.

I förra veckan när vi var i husvagnen gick jag ut en morgon och vandrade längst stranden. Jag stannade upp och tittade hur över havet. Men jag hade behövt skrika.

Jag vet inte varför men jag behöver stanna upp och skrika. Skrika så all luft lämnar lungorna och all irritation lämnar kroppen. Jag behöver semester. Jag behöver få lata dagar på stranden, tuffa dagar i trädgården och dagar som börjar med morgonpromenader.

Jag funderar återigen på de där orden sol min arbetslivscoach sa till mig för två åt sedan, lås inte in din kreativitet utan använd den. Kanske är det dags att leta nytt jobb? Men vad är det för jobb jag ska hitta? Hade det blivit bättre om jag hittade ett nytt jobb där jag fick utrymme att vara mer kreativ?

Äsch jag behöver kanske bara stanna upp och skrika.

När rosorna välkomnar mig hem

4 juni, 2018 av Emschen Inga kommentarer

När rosorna välkomna mig hem blir jag varm i hjärtat. Jag tror det är min favoritstund på dagen, när rosorna välkomnar mig hem och jag får se allt som hänt under dagen.

Constance Spry heter klätterrosorna som jag har vid uteplatsen på framsidan. Constance Spry var David Austins första ros. David Austin är en känd brittisk rosskapare/odlare som har tagit fram många otroliga rosor. Fast det vet kanske ni redan visste, jag gjorde inte det utan fick googla fram varför det kallades för Austinrosor.

http://emschen.byemschen.se/wp-content/uploads/sites/6/2018/06/img_1851.mov

Jag är så nöjd med vår uteplats.

Både Astrid Lindgren rosen och Karen Blixen rosen står med knoppar. Men min vackra midsommarros som alltid brukar slå ut med stora och mörkcerisa dubbla blommor verkar inte må så bra i år. En blomma har slagit ut men den är ljus ljus rosa, nästan vit, och typ vissen redan innan den är fullt utslagen. Undras varför det blivit då.

Så här brukar den se ut men inte i år inte. Så tråkigt.

Men pionerna blommar iaf.

Och om jag har tur så får jag en blommande Dahlia i år.

Jag är så glad för min trädgård, så tacksam när rosorna välkomnar mig hem.

High up in the Sky(bar)

1 juni, 2018 av Emschen Inga kommentarer

High up in the Sky(bar) var jag i onsdags med kollegorna. Vi hade afterwork med en guidad tur på Malmö Live. Vilket fantastiskt bygge!

När jag satt där inne och bara tittade på allt så kunde jag inte låta bli att tänka på Rickard och vad han tycker om att stämma upp i sång i den stora konserthallen. 1707 platser är där i hallen, det är sjukt många. Måste vara maffigt att stå på scenen där.

Vi åt fantastisk god mat på Kitchen & Table high up in the Sky(bar). Det är Marcus Samuelsson som står bakom restaurangen och det märks tydligt att det är mat i hög klass. Fantastiskt gott!

Eftersom jag körde så höll jag mig till alkoholfritt men nog såg mina drinkar mer inbjudande ut än kollegornas vin och öl gjorde.

Jag måste bli bättre på att gå på riktigt bra restauranger för det är så trevligt med riktigt vällagad mat med smakkombinationer man inte förväntar sig.

Det var en ljuvlig kväll! En ljuvlig kväll high up in the Sky(bar)

Solgula fält och bästa shoppingtiden

14 maj, 2018 av Emschen Inga kommentarer

Skåne lyser av solgula fält, helt underbart

Idag var jag bara tvungen att stanna vid ett solgult fält. Det blev övertid på jobbet och hjärnan var rejält ansträngd. Ett kort stopp och en promenad längst traktorspåren mitt i ett rapsfält gjorde underverk för humöret.

Doften, färgen, ljudet av bi och känslan av att stå i ett solgult hav. Fantastiskt!

Hemma mötes jag av badande barn och blommor som växer så det knakar. Jag älskar den här årstiden, dagen som inte är slut för att jobbet är över och doften av en varm försommarkväll. Alltså det går ju inte annat än att älska det!

Ni vet när man kommer på att bröd, mjölk och allt annat viktigt för att få till en frukost till två morgontrötta barn är slut men klockan är nio på kvällen. Paniken, tröttheten och uppgivenheten man känner när man försöker bestämma om man ska handla på kvällen eller tidigt på morgonen. Ikväll kom jag på att det är ju bästa shoppingtiden!

  • Barnen sover och kan inte komma med tjat om Loops, Pokémonkort, Risifrutti, honung, melon och annat livsviktigt för barn.
  • Affären är snudd på tom så det spelar ingen roll om du kommer i pyjamasbyxor och puckotofflor
  • Affären är snudd på tom så där är inte massa folk ivägen
  • Affären är snudd på tom vilket gör att parkeringen också är snudd på tom.
  • Affären är snudd på tom så det är ingen kö
  • Man är trött och mätt så det är inte så stor risk för ohälsosamma inköp

Hädanefter ska jag alltid storshoppa på kvällen! Bästa shoppingtiden!

Doften av syrén

13 maj, 2018 av Emschen Inga kommentarer

Doften av syrén mötte mig när jag slog upp dörren till altanen. Helt ljuvligt att mötas av dess små lila blommor som viskar stilla att nu är det på riktigt, nu är sommaren inom räckhåll.
Doften av syrén

Efter en härlig helg i husvagnen så är det alltid lite extra trevligt att komma hem. Det känns nästan som om att jag er hemmet med nya ögon. Och det är ju faktiskt lite nytt för det är alltid något som har växt upp eller slagit ut när vi kommer hem.

Doften av syrén

Idag har jag insett hur lila min trädgård är. Tulpanerna är lila, lavendeln är lila, klematisen är lila och nu har jag ju även äntligen fantastiska Allium som också är lila. Det är så underbart att gå en liten runda i trädgården för att inspektera vad som har skett sedan sist.

Doften av syrén

Allium är en liten boll som jag önskat mig länge i min trädgård men jag har aldrig blivit färdigt till att köpa några lökar. Förra våren fann jag några lökar i förrådet, jag trodde de var för gamla men jag stoppade ner de i jorden. Förra sommaren kom inga blommor upp men i år har jag flera stycken, helt ljuvligt.

Jag tog in två kvistar syrén och nu sprider sig doften av syrén genom hemmet. Det är en alldeles ljuvligt tid nu!

Att vara förälder

11 maj, 2018 av Emschen Inga kommentarer

Att vara förälder är inte så lätt alla gånger. Att vara förälder innebär så mycket kärlek men också så mycket oro och förtvivlan ibland. Oro över hur det ska gå för barnen, oro för att de ska ha det bra, oro för att de ska fara illa på något sätt. Förtvivlan över maktlösheten som finns för även om man är förälder så är man en bisittare.

Att vara förälder

Att vara förälder till skolbarn just nu är ingen höjdare. Visst fungerar det bra i många skolor men långt ifrån alla. Under våren har det varit riktigt stökigt i Affes klass, jag har verkligen varit bekymrad. Jag var med en dag i skolan och jag var chockad. Vad är det som har hänt sedan jag gick i skolan? Inte hade ett sådant beteende gått att ha i klassrummet då. Jag menar inte att vi ska gå tillbaka till aga och betyg i uppförande men allmän respekt måste finnas.

”Det var ett barn som klättrade upp och satte sig på bänken, inte hela världen egentligen men det var som att det satte ribban för stämningen i klassrummet. För sen satte det igång, ett barn gick runt, ett barn kröp runt bland bänkarna, några barn pratade rakt ut och i mun på varandra osv. Två barn vägrade samarbeta, de ville inte göra uppgiften alls och barnet som kröp runt på golvet fortsatte krypa och störde de andra. Detta var under halvklassen. Johanna gjorde ett bra jobb och försökte få styr på det men det är inte lätt som vikarie. Sen blev det rast och barnen hann knappt ut genom dörren innan det blev slagsmål, knytnäve rakt i ryggen och sparkar. Ett barn fick inte vara kvar ut pga sitt beteende men barnet vägrade gå in och det slutade med att barnet drog i den vuxnes (pedagogen?) kläder och slog av henne glasögonen och sen vet jag inte vad som hände för då ville Alfred vara på baksidan, vilket han frågade om lov för. Gymnastiken gick bra, där lyssnade de på Edvin och jag märkte inga problem. Ja jo Alfred tar alldeles för lång tid på sig och det har han och jag pratat om. Sen skulle hela klassen läsa men hela klassen var inte där för det hade tydligen varit ett bråk som skulle redas ut. Jättebra att det reds ut omgående men det blev oroligt i klasen när de märkte att vissa kompisar inte var där utan var i grupprummet. Under läsningen var det stökigt, någon stod vid tavlan och skrev med magnetbokstäverna, någon gick runt och pratade, någon klippte sönder papper och kastade på golvet. Det var helt enkelt ingen läsro i rummet. Det var stökigt kring att samlas till en kö för att gå till lunchen men det redde Johanna ut riktigt bra. Lunchen var, med tanke på vad jag upplevt i klassrummet, riktigt bra och utan problem. Sen var det rast igen och då kom mer stök. Ett barn gick in och fyllde munnen med vatten för att sedan jaga kompisar och spotta vatten efter dem. Då fick jag nog och tog Alfred och gick hem. Alfred slutade tidigt så det var tid att gå hem men jag hade tänkt vänta tills jag såg Johanna igen och kunde tacka henne för dagen.”

Så här skrev jag till min syster efter att jag varit med Alfred i skolan en dag. Det var en dag med vikarie men respekten var som bortblåst den dagen. Visst är det helt annorlunda när Ewa, Alfreds ordinarie lärare, är där men vi pratar om förstaklassare inte tonåringar.

Att vara förälder

Det är inga elaka barn i Alfreds klass. Jag är övertygad om att de flesta föräldrarna gör sitt yttersta för att vara bra föräldrar, att vara förälder är inte lätt. Frågan är varför vardagarna ser ut så här för barnen i skolan. Och nej det är inte bara i en skola i Höör som det är så här, det är tyvärr runt om i hela Sverige.

Att vara förälder

I Vincents klass har jag inte upplevt att det varit så mycket problem, tidigare. Nu är saken annorlunda, helt annorlunda. Vincent och jag får prata mycket om hur man är när man är en bra kompis. Och hur känns det när en kompis inte längre är en kompis? Jag tycker bara att det eskalerar och jag märker hur Vincent mår sämre och sämre. Att vara förälder är inte lätt. Hur går man vidare, hur vänder man det, hur förklarar man för barnet varför det blev så här? Ibland undrar jag om inte en föräldrakurs hade varit mer lämplig nu är när jag var gravid, att föda barnen var ju det enkla i föräldraskapet.
Att vara förälder

Jag tycker att läraryrket är ett av de viktigaste yrkena i vårt samhälle. Fast vi föräldrar får aldrig glömma att det är vår skyldighet att uppfostra barnen. I skolan ska fokus få lov att ligga på utbildningen inte på att läraren ska lära ut allmänt hyfs. Tack och lov så har båda barnen fantastiska lärare som vi har en god kommunikation med.

Att vara förälder innebär så mycket kärlek men också så mycket oro och förtvivlan ibland.

Jag hittar inte tillbaka

6 maj, 2018 av Emschen Inga kommentarer

Jag hittar inte tillbaka till bloggandet, jag saknar det men hittar inte tillbaka.

Jag känner att orden fattas mig, jag har inget att berätta. Instagram är lättare för där behöver jag inte skriva men jag känner att jag även där börjar tappa.

Har jag tappat mitt driv? Känner jag mig låst i statstjänstemannarollen? Eller har jag bara tappat ”det”.

Vecka har varit intensiv. I tisdags blev vi långliggare på FirstCamp i Åhus, i onsdags var det högtryck på jobbet iom deklarationsdagen, i torsdags var det nageldags hos Malin och i fredags bar det av till Åhus igen.

I Åhus har vi haft det fantastiskt! Jag har suttit i solen, jag har suttit i skuggan, jag har suttit i förtältet, jag har suttit i husvagnen, jag har suttit i bilen, ja jag har alltså suttit största delen av helgen. Helt underbart!

Väl hemma igen blev jag helt återförälskad i min lilla trädgård. Det växer på i växthuset, i den nyplanterade häcken har knopparna brustit ut till små löv, klätterrosorna har verkligen klättrat på och kaprifolen lika så. Det känns som att jag upptäcker min trädgård igen, varje år. Extra mysigt var det att duka upp på framsidan idag och kunna njuta av middagen i kvällssolen. Jag kanske behöver att vara borta från mitt hem för att älska det igen? Det bästa är att jag njuter lika mycket hemma som i husvagnen.

Några dagar hemma och sen far vi igen.