byEmschen       Vi som bloggar här       Kontakta oss

Att vara förälder

11 maj, 2018 av Emschen Inga kommentarer

Att vara förälder är inte så lätt alla gånger. Att vara förälder innebär så mycket kärlek men också så mycket oro och förtvivlan ibland. Oro över hur det ska gå för barnen, oro för att de ska ha det bra, oro för att de ska fara illa på något sätt. Förtvivlan över maktlösheten som finns för även om man är förälder så är man en bisittare.

Att vara förälder

Att vara förälder till skolbarn just nu är ingen höjdare. Visst fungerar det bra i många skolor men långt ifrån alla. Under våren har det varit riktigt stökigt i Affes klass, jag har verkligen varit bekymrad. Jag var med en dag i skolan och jag var chockad. Vad är det som har hänt sedan jag gick i skolan? Inte hade ett sådant beteende gått att ha i klassrummet då. Jag menar inte att vi ska gå tillbaka till aga och betyg i uppförande men allmän respekt måste finnas.

”Det var ett barn som klättrade upp och satte sig på bänken, inte hela världen egentligen men det var som att det satte ribban för stämningen i klassrummet. För sen satte det igång, ett barn gick runt, ett barn kröp runt bland bänkarna, några barn pratade rakt ut och i mun på varandra osv. Två barn vägrade samarbeta, de ville inte göra uppgiften alls och barnet som kröp runt på golvet fortsatte krypa och störde de andra. Detta var under halvklassen. Johanna gjorde ett bra jobb och försökte få styr på det men det är inte lätt som vikarie. Sen blev det rast och barnen hann knappt ut genom dörren innan det blev slagsmål, knytnäve rakt i ryggen och sparkar. Ett barn fick inte vara kvar ut pga sitt beteende men barnet vägrade gå in och det slutade med att barnet drog i den vuxnes (pedagogen?) kläder och slog av henne glasögonen och sen vet jag inte vad som hände för då ville Alfred vara på baksidan, vilket han frågade om lov för. Gymnastiken gick bra, där lyssnade de på Edvin och jag märkte inga problem. Ja jo Alfred tar alldeles för lång tid på sig och det har han och jag pratat om. Sen skulle hela klassen läsa men hela klassen var inte där för det hade tydligen varit ett bråk som skulle redas ut. Jättebra att det reds ut omgående men det blev oroligt i klasen när de märkte att vissa kompisar inte var där utan var i grupprummet. Under läsningen var det stökigt, någon stod vid tavlan och skrev med magnetbokstäverna, någon gick runt och pratade, någon klippte sönder papper och kastade på golvet. Det var helt enkelt ingen läsro i rummet. Det var stökigt kring att samlas till en kö för att gå till lunchen men det redde Johanna ut riktigt bra. Lunchen var, med tanke på vad jag upplevt i klassrummet, riktigt bra och utan problem. Sen var det rast igen och då kom mer stök. Ett barn gick in och fyllde munnen med vatten för att sedan jaga kompisar och spotta vatten efter dem. Då fick jag nog och tog Alfred och gick hem. Alfred slutade tidigt så det var tid att gå hem men jag hade tänkt vänta tills jag såg Johanna igen och kunde tacka henne för dagen.”

Så här skrev jag till min syster efter att jag varit med Alfred i skolan en dag. Det var en dag med vikarie men respekten var som bortblåst den dagen. Visst är det helt annorlunda när Ewa, Alfreds ordinarie lärare, är där men vi pratar om förstaklassare inte tonåringar.

Att vara förälder

Det är inga elaka barn i Alfreds klass. Jag är övertygad om att de flesta föräldrarna gör sitt yttersta för att vara bra föräldrar, att vara förälder är inte lätt. Frågan är varför vardagarna ser ut så här för barnen i skolan. Och nej det är inte bara i en skola i Höör som det är så här, det är tyvärr runt om i hela Sverige.

Att vara förälder

I Vincents klass har jag inte upplevt att det varit så mycket problem, tidigare. Nu är saken annorlunda, helt annorlunda. Vincent och jag får prata mycket om hur man är när man är en bra kompis. Och hur känns det när en kompis inte längre är en kompis? Jag tycker bara att det eskalerar och jag märker hur Vincent mår sämre och sämre. Att vara förälder är inte lätt. Hur går man vidare, hur vänder man det, hur förklarar man för barnet varför det blev så här? Ibland undrar jag om inte en föräldrakurs hade varit mer lämplig nu är när jag var gravid, att föda barnen var ju det enkla i föräldraskapet.
Att vara förälder

Jag tycker att läraryrket är ett av de viktigaste yrkena i vårt samhälle. Fast vi föräldrar får aldrig glömma att det är vår skyldighet att uppfostra barnen. I skolan ska fokus få lov att ligga på utbildningen inte på att läraren ska lära ut allmänt hyfs. Tack och lov så har båda barnen fantastiska lärare som vi har en god kommunikation med.

Att vara förälder innebär så mycket kärlek men också så mycket oro och förtvivlan ibland.

Jag hittar inte tillbaka

6 maj, 2018 av Emschen Inga kommentarer

Jag hittar inte tillbaka till bloggandet, jag saknar det men hittar inte tillbaka.

Jag känner att orden fattas mig, jag har inget att berätta. Instagram är lättare för där behöver jag inte skriva men jag känner att jag även där börjar tappa.

Har jag tappat mitt driv? Känner jag mig låst i statstjänstemannarollen? Eller har jag bara tappat ”det”.

Vecka har varit intensiv. I tisdags blev vi långliggare på FirstCamp i Åhus, i onsdags var det högtryck på jobbet iom deklarationsdagen, i torsdags var det nageldags hos Malin och i fredags bar det av till Åhus igen.

I Åhus har vi haft det fantastiskt! Jag har suttit i solen, jag har suttit i skuggan, jag har suttit i förtältet, jag har suttit i husvagnen, jag har suttit i bilen, ja jag har alltså suttit största delen av helgen. Helt underbart!

Väl hemma igen blev jag helt återförälskad i min lilla trädgård. Det växer på i växthuset, i den nyplanterade häcken har knopparna brustit ut till små löv, klätterrosorna har verkligen klättrat på och kaprifolen lika så. Det känns som att jag upptäcker min trädgård igen, varje år. Extra mysigt var det att duka upp på framsidan idag och kunna njuta av middagen i kvällssolen. Jag kanske behöver att vara borta från mitt hem för att älska det igen? Det bästa är att jag njuter lika mycket hemma som i husvagnen.

Några dagar hemma och sen far vi igen.

En stilla längtan efter våren

7 mars, 2018 av Emschen Inga kommentarer

En stilla längtan efter våren väcks till liv trots att snön stilla faller ner i stora flingor. Jag tänker på snödropparna som hade slagit ut under äppleträdet innan kylan och snön slog till. En stilla längtan efter våren En stilla längtan efter våren

Jag köpte lite blommor för att få in våren. Tulpaner för färgen och pärlhyacinter för våren.

En stilla längtan efter våren

Krusiga, rosa och lila blommor som lyser upp och ger ett löfte om grönare tider.

En stilla längtan efter våren

Det är vackert med snön, det blir ljusare med snön men nu vill jag höra fågelkvitter, känna solen mot mitt ansikte och dricka kaffe på altanen.

En stilla längtan efter våren En stilla längtan efter våren

Tänk om två månader tar vi bara en tunn jacka på oss, har lite för tunna skor och går ingenstans utan solglasögonen. Två månader, 8 veckor, 60 dagar eller 1440 timmar vilket räknar du helst ner med? Jag tror jag föredrar veckor för en vecka går ju så himla snabbt.

Åh ge mig bara våren nu!

När lusten plötsligt kom

24 februari, 2018 av Emschen Inga kommentarer

Vi bestämde det hastigt och förberedde oss knappt men nu är vi här. Husvagnen var kall när vi tog hem den från vinteruppställning och inte var den varm när vi kom fram.

Det var mörkt när vi kom fram men några tappra susade ner för backen ändå.

Efter att ha sovit i understället så vaknade jag varm och go’, redo för dagen. -6° visade termometern, snön knastrar under fötterna när man går och ögonen tåras av kylan. Det är helt underbart!

Diego trivs i husvagnen så han kommer bli en bra husvagnshund, han har ju perfekt storlek för att vara i husvagnen. Haha

Var vi är? Ja i Ullared så klart, vi ska ju shoppa!

Min älskade lille julgran

25 oktober, 2017 av Emschen Inga kommentarer

Min älskade lille julgran gör det mesta lite lättare.

Min älskade lille julgran Min älskade lille julgran

Jag hittade denna pyjamasen på KappAhl idag. Jag kunde inte motstå den.

Min älskade lille julgran

Min älskade lille julgran Min älskade lille julgran

Behöver jag säga att han älskade den? Haha

Just nu är det jobbigt, det är lite för mycket som händer. Jag ska berätta för er, bara inte just nu.

Jag finns på Instagram om än inte lika frekvent som vanligt. Håll ut, jag kommer tillbaka. Hoppas jag

Jag var bättre förr

19 oktober, 2017 av Emschen 2 kommentarer

Jag lyssnar på gamla avsnitt av En underbar pod. Både Clara och Erica har varit utmattade och de diskuterade det i podden. 


Det kommer lite för nära mig själv för jag har ju varit där, två gånger. Frågan är om jag inte borde slå av på takten igen, dra mig lite tillbaka och bara andas. Erica pratade om att hon gillade sig själv bättre förr, hon var roligare förr, hon kunde göra mer förr men nu går inte det. Precis exakt så känner jag med. Jag var roligare förr. Jag var bättre förr. 


Den här Emma saknar jag, hon mådde egentligen inte så bra men hon var bra och rolig. Hon hade energi, hon gjorde saker, hon älskade att jobba. Hon hade kul! 

Detta fotot är taget ett år efter min första sjukskrivning för utmattning. Jag gick på i samma stil som alltid, jag hade inte lärt mig något direkt mer än att dölja för mig själv hur jag egentligen mådde. Men jag hade kul iaf. Jag träffade min vänner och jag gjorde saker. Jag skrattade mycket. 


Jag skrattar inte på jobbet varje dag längre. Jag skrattar inte alls varje dag längre. Jag saknar att skratta. Jag tror verkligen på att det är farligt att inte skratta. Jag tror själen skrumpnar och blir grå om man inte skrattar. 

Jag var bättre förr, jag var bättre på att skratta förr. Jag måste hitta tillbaka till skrattet och glädjen. 


Snapchat hjälper mig iaf en liten bit till skrattet. 

När jag körde av vägen

17 oktober, 2017 av Emschen Inga kommentarer

När jag körde av vägen och parkerade bilen kände hur rätt det var.  

Det är jobbigt just nu, stökigt på jobb och uppbokade helger. Ovanpå det är det ju höst med regn och grått väder. 

Här är det tyst från samhällets alla vardagsljud. En bil kör förbi men det knastrar bara vackert när hjulen möter gruset. Lövens susande blir som en stilla hymn till naturen. Fiskarnas stjärtar träffar vatten ytan och det smäller till. Det doftar svamp och blöt mossa. Pinnar knäcks under fötterna när jag går över marken som är täckt av löv. Jag känner stressen lämna kroppen, axlarna börjar sjunka och käkarna lossnar. 


Det är ren och skär medicin för min själ. Hemma väntade vardagsbestyr men idag bestämde jag mig för att det fick vara. Vi är lyckligt lottade för vi har rena kläder i garderoberna, alltid mat i kylskåpet och vi sover tryggt om nätterna ändå blir vi sönderstressade. Tid för återhämtning är viktig, viktigare än vad ibland kommer ihåg. 

Idag återhämtade jag mig i naturen, när jag körde av vägen och klev ur bilen. 

La Automne

10 oktober, 2017 av Emschen Inga kommentarer

La Automne, hösten. Det mesta eter ju faktiskt bättre på franska men hösten ja den är ju så vacker att den inte ens behöver franskan.

La Automne La Automne La Automne La Automne La Automne La Automne La Automne La Automne La Automne

Förra månaden var jag och Frida ute i skogen. Vi hade frukost med oss ut i skogen och Frida hade svampkorgen med sig. Det var tyst, det var dofter och det var mjuk mossa. Skogen gjorde gott för oss, som alltid.

La Automne La Automne

Frida fick med sig svamp hem och en grep också faktiskt. Ja där var inte mycket mer kvar av grepen än vad ni ser på bilden faktiskt mindre nästan för den var rostig. Frida trollade med sin händer och placerade den på trappen med massa höstvackra blommor.

La Automne La Automne La Automne

The beautiful changes as a forest is changed   
By a chameleon’s tuning his skin to it;   
As a mantis, arranged
On a green leaf, grows
Into it, makes the leaf leafier, and proves   
Any greenness is deeper than anyone knows.
-Richard Wilbur
La Automne, the fall, the autumn, hösten.

Höstens alla aktiviteter

8 oktober, 2017 av Emschen 3 kommentarer

Höstens alla aktiviteter är igång. Det är fullt upp varje vecka, varje dag. Innebandyträningarna avlöser varandra för att sedan lämna utrymme för styrelseuppdrag och matcher. Det känns som att vi lever och andas innebandy just nu, jag älskar det! Ja alltså kanske inte innebandyn i sig själv utan mer det att vi visar barnen hur bra det är med föreningsliv, tryggheten och vänskapen som finns i svenskt föreningsliv. Det är allt bra fint.

Höstens alla aktiviteter Höstens alla aktiviteter

Men med hösten kommer också alla förkylningar. Kärleken har varit hemma med Vincent några dagar medan jag har kämpat på med något skrot i kroppen. Det gick rätt bra att kämpa på trots trötthet, konstant frusen och snorsnörvel. I torsdags gick det inte längre, jag frös så jag skakade och magen krampade. Så jag stannade hemma. Jag kunde inte riktigt vara stilla för då frös så jag körde en runda med bilen, rövvärme och full gas på värmen så fick jag upp tempen. hehe
Höstens alla aktiviteter

Te, tända ljus och raggsockar det är det som jag kör mest med nu. Under pläden och hundarna nära så får jag snabbt upp värmen. Fast värmen håller ju inte i sig, jag förstår inte varför jag inte kan hålla kvar värmen. Men det är höst och det börjar bli kallt ute, den där kaminen hamnar högst på önskelistan igen.

Höstens alla aktiviteter Höstens alla aktiviteter

Pojkarna är taggade för höstens alla planer, det är mycket kul denna hösten. Jag har ju blivit tränare för Affes innebandylag, jättespännande tycker han läskigt tycker jag. Vincents lag ska börja spela med målvakt och det märks på laget att de känner sig större och mer som riktiga innebandyspelare. Det är det där med att ta på sig en speciell outfit, det lockar fram en viss attityd. Det är mycket innebandy nu, vi lever och andas innebandy nu.
Vad har era barn för aktiviteter? Hur engagerade är ni i barnens aktiviteter?

Höstens alla aktiviteter

Men julen är inte långt borta, jag smyger in den så fort jag kan. @christmasbyemschen är ingång på Instagram och jag har beställt hem Maison Belle Christmas Clean så snart doftar det jul här hemma också. Tiden som kommer nu är mörk, intensiv, blöt och alldeles underbar!

Det är bara 76 dagar kvar till julafton!

Den bästa träningen är den som blir av

10 september, 2017 av Emschen 4 kommentarer

Den bästa träningen är den som blir av, heter det ju. Men varför oh varför är det då så svårt att få till träningen? 


Jag har länge tänkt att jag skulle passa på att träna när resten av familjen är på innebandyträning men det blir inte av. Idag är det innebandyträning för Vincent, Ante (ja han jag brukar kalla för Kärleken alltså) är ju lagledare i Vincents lag så jag brukar aldrig påverkas av träningen. Denna helgen är dock Ante iväg så gissa vem som fick äran att fixa så träningen blev av? Ja alltså jag öppnade hallen så Patrik (en av de andra tränarna) och barnen kom in. Men jag var ju tvungen att stiga upp, komma igång med dagen. 

Idag blev minsann träningen av! Jag lämnade över barnen, idrottshallen och alla bollar, västar och koner till Patrik och en förälder, sa hejdå och gick iväg. Jag tänkte gå mitt gamla hatobjekt från högstadiet – slingan. Slingan är en grusrunda med olika längd. Den längsta minst en halvmil och den lilla är 3 km eller ja det kändes så när vi var tvungna att springa slingan på gympan men jag tror det snarare är så att den långa är 1,5 km och den lilla är knappt 1 km. Haha 


Där är ett nybyggt utegym/parkour park vid slingan men det är verkligen inte min grej. Alltså det är ju helt blött och kallt där. När ska jag gymma så gör jag det inomhus. Fast jag tycker det är jättebra av kommunen att de har byggt denna och iaf ett utegym till inne i centrum. Men alltså det blir blött och kallt. 


Jag fick ju en iWatch i 40-årspresent av Ante & barnen. Den gör faktiskt träningen lite roligare. Jag kan följa min träning under tiden, hur långt jag gått och hur snabbt jag gått är det jag vill se under träningen. Efter träningen kan jag gå in i en app på iPhonen och få fram mer information. Det gör verkligen det roligare att träna, jag är ju en sådan person som behöver se om jag utvecklas för jag tävlar alltid mot mig själv.  

Jag funderar på att starta en Facebook-grupp där vi kan tipsa och peppa varandra om hur man bäst kommer igång med träningen och håller träningen vid liv. Vad tror ni om det? Är ni redan med i någon sån grupp eller är det finns inget intresse för en träningsgrupp där man inte tävlar eller hetsar? 


Jag hade inte knutit skorna ordentligt. Big, huge mistake! För givetvis fick jag skoskav så jag pausade lite och fotograferade ett enormt spindelnät. För träningen ska vara kul och utan krav, iaf för mig för annars fortsätter jag inte. Så jag avslutade min runda i skoskavsvänligt tempo och i vacker miljö. Det här var definitivt en bra start på söndagen, bättre än att ha sovmorgon men det får ni inte berätta för någon att jag sa. Haha

Nä nu är det tid för att duscha svettiga pojkar.