byEmschen       Vi som bloggar här       Kontakta oss

En dejt med Lucy Dillon, Sheila O’Flanigan eller Beth O’Leary

| Inga kommentarer

Jag har en dejt med Lucy Dillon, Sheila O’Flanigan eller Beth O’Leary för jag kan återigen njuta av böckernas förtrollande värld.

Jag har förlorat mig själv i böckernas värld igen. Det är helt underbart!

När jag var liten var läsning ett straff, inte bara straffades jag när jag tvingades läsa utan jag straffades också genom att Gerda (min lillastorasyster) älskade lösa och gärna begravde sig med näsan i böckerna istället för att leka med mig. Gerda var en sån där tjej som blev färdig med alla tio sommalovsböckerna innan halva sommalovet hade gått. Gud va tråkig hon var. Sorry syrran. Haha

Än idag har jag svårt för KullaGulla eftersom det var Gerdas favoritböcker en sommar.

Min läslust väcktes när jag och min kompis Johanna upptäckte den spännande och lite förbjudna världen som Harlequin bjöd på. Vi var tretton år och vårt sommarlov bestod i att cykla ena dagen till Johanna och sova över där för att nästa dag cykla hem till mig och sova över där. (en mil enkel väg så vi var rätt grymma den sommaren)

På dagarna badade vi och på kvällarna läste vi Harlequin-böcker. Jag tror att min mor inte var riktigt förtjust i mitt val av böcker men hon gladdes åt att jag äntligen hade blivit en läslus.

Med åren fortsatte jag lösa, fortsatte i många år att mala igenom Harlequin-böcker men så en dag fann jag feelgood genren och där är jag fortfarande fast.

Jag hade alltid en bok i väskan och om boken tog slut på tåget kunde det mycket väl hända att jag lämnade den på tåget med en liten hälsning i. Under ett bra tag var det bara kriminalromaner som gällde, om ingen blev mördad var det inte någon idé att läsa. Haha

Sen kom första utmattningen och läsningen försvann. Jag kunde inte läsa längre. Jag försökte men jag läste bara om samma sida gång på gång utan att förstå vad där stod.

Jag tog mig igenom utmattningen, klarade galant av att läsa lagtexter, dubbelbeskattningsavtal och rättsfall men jag kunde fortfarande inte läsa skönlitteratur. Inte ens för barnen kunde jag läsa.

I flera år tjatade Anna (min storastorasyster) på mig att jag skulle testa ljudböcker. Jag gav med mig och lyssnade på Harry Potter böckerna. Det var underbart att återigen finnas i författarnas värld.

Jag hittade tillbaka till feelgood genren och ljudböckerna avlöste varandra.

Så en dag tog jag modet till mig, ja det krävdes faktiskt mod att våga öppna en bok, och började läsa.

Det går inte alltid bra, ibland kan jag sträckläsa och ibland läser jag samma sida om och om igen utan att kunna ta in vad där står.

Men just nu är jag ofta på dejt med Lucy Dillon, Sheila O’Flanigan eller Ruth O’Leary. Antingen genom Storytel (fantastiskt hjälpmedel för oss med utmattning i bagaget) eller som denna veckan halvliggandes i soffan på altanen.

Jag är så tacksam för att jag återigen är en läslus.

Läser du? Vad läser du?

Lämna ett svar

Obligatoriska fält är märkta *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.