byEmschen       Vi som bloggar här       Kontakta oss

Att stanna upp och skrika

| Inga kommentarer

Att stanna upp och skrika är det jag verkar ha störst behov av just nu. Nu är jag inget fan av att skrika så jag gör inte det men jag hade behövt det.

I måndags stannade jag bilen på vägen mot jobb. Jag klev ut och gick en liten runda, stod länge och bara tittade ut över sjön. Men jag hade behövt skrika.

I tisdags på väg hem från jobbet stannade jag längs vägen. Jag gick en liten runda, kände på säden och tittade ut över fälten. Men jag hade behövt skrika.

I förra veckan när vi var i husvagnen gick jag ut en morgon och vandrade längst stranden. Jag stannade upp och tittade hur över havet. Men jag hade behövt skrika.

Jag vet inte varför men jag behöver stanna upp och skrika. Skrika så all luft lämnar lungorna och all irritation lämnar kroppen. Jag behöver semester. Jag behöver få lata dagar på stranden, tuffa dagar i trädgården och dagar som börjar med morgonpromenader.

Jag funderar återigen på de där orden sol min arbetslivscoach sa till mig för två åt sedan, lås inte in din kreativitet utan använd den. Kanske är det dags att leta nytt jobb? Men vad är det för jobb jag ska hitta? Hade det blivit bättre om jag hittade ett nytt jobb där jag fick utrymme att vara mer kreativ?

Äsch jag behöver kanske bara stanna upp och skrika.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.