byEmschen       Vi som bloggar här       Kontakta oss

Sommarblomster

17 juli, 2019 av Emschen Inga kommentarer

Sommarblomster för mig är alla dessa små men tåliga blommor som står vid vägkanten.

De står där troget, varje sommar, och bara trotsar alla avgaser.

Du kanske kallar dom ogräs men egentligen är ju ogräs bara en växt som växer där du inte vill att den ska växa.

Tänk att bo längst en landsväg och ha alla dessa små sommarblomster utanför fönstret.

Det är som små vackra smycken utslängda i naturen för oss att beundra och plocka för att förgylla våra hem.

Oh vad jag älskar dessa små sommarblomster.

Nä nu räcker det!

12 juli, 2019 av Emschen Inga kommentarer

Nä nu räcker det allt med gnäll! Visst jag har ont och jag kommer inte få någon som helst hjälp denna sidan semestern men inget blir bättre av att jag gnäller.

Hemma står trädgården i blom, stockrosorna breder ut sig och humlor och bi är lyckliga.

Jag har redan plockat dom första hösthallonen. Vinbärsbusken som jag planterade i våras har växt sig stor.

Kärleken och jag har firat vår femåriga bröllopsdag med middag ute. Espatada surf ’n Turf med pommes, gorgonzolasås och vitlökssås var mitt val och Kärleken åt fläskfiléplanka. Barnen har varit på Kolmården med mormor och morfar.

Jag har varit hos Malin och gjort nya naglar, lika nöjd som alltid.

Än blommar rosorna i trädgården.

Jag har äntligen bestämt mig för vilken nästa tatuering ska bli och var den ska placeras. Jag har skickat meddelande till tatueraren och frågat om kostnadsförslag. Om det inte blir allt för dyrt så ska jag boka en tid. Motivet hittade jag på Pinterest.

Nu håller jag helg, sitter i soffan i förtältet och njuter av ett glas vin. Livet är gott även om det inte alltid är lätt men en sak är klart isf, inget blir bättre av gnäll. Så nä, nu räcker det med gnäll!

Känslan av att ge upp

12 juli, 2019 av Emschen 2 kommentarer

Känslan av att ge upp är nära. Men jag vet inte vad man gör när man ger upp. Är det då man sjukare sig från jobbet och inte kommer tillbaka? Är det då man helt enkelt inte stiger upp ur sängen? Eller vad gör man? Jag har känslan att vilja ge upp för jag orkar inte ha ont och vara trött hela tiden längre. Jag orkar inte att inte bli tagen på allvar längre. Var hos Dr i tisdags och det var inte alls upplyftande.

Besöket var skrämmande dåligt. Jag sökte för problemen med mina ben, inte för min vikt. Ändå handlade hela besöket om min vikt och hur jag äter. Jag försökte styra in samtalet på benen och hur problemen med benen påverkar hela mitt liv. Men nej det funkade inte. Däremot frågade Dr om min barndom var traumatisk så det var därför jag var tjock. När jag sa att jag började uppleva att värken i benen begränsar mig från att vara aktiv så sa dr att det gjorde inget för träning har ingen inverkan på viktnedgång. Jag skiter i viktnedgång, jag vill få hjälp med värken!

Hon ifrågasatte om jag verkligen orkade gå fem kilometer. Jag önskar att jag bara hade bett henne dra åt helvete!

Jag förklarade att jag har letat, mailat tillverkare och ÅF, pratat med Apotekspersonal och läst en massa för att hitta kompressionsstrumpor i min storlek utan att hitta. Fast enligt Dr så spelar det ingen roll om strumporna är för stora i foten, det kanske känns konstigt men det gör inget om dom är alldeles för stora i foten. Jag har provat kompressionsstrumpor men att det bara gör mer ont, det är som att allting trycks upp i knäet och låren. Det ville inte Dr lyssna på.

Jag hatar mina ben, inte för hur dom ser ut för det har jag accepterat för längesen utan för värken och för att dom aldrig blir bättre oavsett vad jag gör.

Jag är inte dum i huvudet, jag vet att jag är tjock och jag vet att vården aldrig kommer acceptera min kropp så länge jag inte är smal. Men seriöst jag har sett ut så här i hela mitt liv, det har aldrig hindrat mig från att göra det jag vill, det har aldrig hindrat mig från att klä mig som jag vill, det har aldrig hindrat mig från att vara aktiv. Vikten har aldrig hindrat mig, fibromyalgin har hindrat mig men inte vikten. Men nu hindrar vikten mig från att bli tagen på allvar hos vården. Det är nog bara så att jag måste gå ner i vikt, jag vet hur jag gör i teorin men det har ju aldrig hjälpt förr och det går absolut inte snabbt. Vården vill att jag ska ligga på perfekt BMI vilket gör att jag nog borde gå ner typ halva mig, kanske rent av lite mer. Jag kan inte se att det är något jag löser på ett år, inte ens två år. Betyder det att jag ska fortsätta ha så här jävla ont tills vikten ligger rätt? Den tanken gör mig alldeles matt.

Jag kanske bara skulle anmäla mig till Biggest Loser, då får jag ju tid till att träna, äta mat som garanterar viktnedgång och har Dr att tillgå. Problemet är ju bara att jag inte pallar intriger och jag är ingen tävlingsmänniska. Men visst hade det varit lättare att gå ner i vikt om jag inte behövde tänka på något annat, inte behöva få ihop livspusslet. Fast ja just det träning har ju ingen direkt effekt för viktnedgång, enligt min Dr. Undras om PT på Biggest Loser håller med.

Nu ska jag sluta kräka av mig allt och försöka få i mig lite frukost. Det är bara så jobbigt att äta när tårarna aldrig sluta rinna. Jag stannade hemma från jobbet idag, jag har huvudvärk och det har jag haft sedan jag var hos Dr, förmodligen för att jag har bitit ihop käkarna av irritation sedan i tisdags. Jag tror jag hade mått gott av att gråta, jag kan ju inte gråta inför någon.

Just nu har jag bara känslan av att ge upp, fast inte ens det kan jag. Vet inte hur jag gör för att ge upp.

Att känna sig som en sjöman

5 juli, 2019 av Emschen 2 kommentarer

Farfar var sjöman, jag har sett foto på honom i hans uniform och jag har hört honom berätta om dom vida byxorna. Vitt och blått, marinblått.

Så idag känner jag mig som en sjöman med vida vita byxor och marinblå tröja.

Det är något speciellt med vita byxor på sommaren. Vita byxor där bruna ben skymtar fram och viskar om stunder där benen har fått möta solen.

En fräsch outfit, en bekväm outfit, en snygg outfit. Jag kanske skulle gått i farfars fotspår som mina kusiner gjorde?

Nä jag hade nog tröttnat på att inte kunna lämna fartyget. Min kusin Linus verkar iaf trivas för även om han jobbar på Kustbevakningen så tar han en runda med segelbåten på sin fritid. Fast nä jag har en annan tanke kring framtida yrke/arbetsuppgifter, ska bara klura ut om det går att genomföra och isf hur.

Men tills det att det är utklurat så far jag till Kristianstad och är snäll, trevlig och hjälpsam mot kunderna. Men det är iaf fredag idag, två härliga lediga dagar framför oss. Så nu laddar vi upp för veckans sista jobbdag.

Ajaj kapten!

In my scrubs

3 juli, 2019 av Emschen 2 kommentarer

In my scrubs, typ. Alltså jag älskar olivgrönt. Sjukhusgrönt som jag kallar det för jag tänker alltid på mors jobbekläder när jag har den färgen på mig.

Denna ljuvliga skjortklänning hittade jag på Lindex igår. Det var inte meningen att jag skulle handla en klänning men jag kunde inte gå förbi den.

Trosjakten gick också bra, tackar som frågar. Haha

Mina ben är inte vackra men jag låter inte det hindra mig från att ha bara ben. Ja jag har åderbrock men enligt sjukvården så är det bara kosmetisk och inget jag kan ha ont av. Ehh okej, sa jag och tja det var i höstas så det är ju inte åderbrocken som gör ont nu.

Jag vet inte vad jag gör för min eller varför.

Att hitta en klänning med knappknäppning som inte öppnar sig även om man drar i den och som dessutom har fickor är som att hitta guld, svårt och sällsynt.

Nackdelen är att den blir skrynklig bara man tittar på den men jag är riktigt nöjd, fast den inte var på rea.

Att gå ner i vikt

2 juli, 2019 av Emschen Inga kommentarer

Att gå ner i vikt är inte lätt, det vet nog de flesta. Vad de flesta kanske inte vet är att alla tjock inte önskar att vara smala. Man kan vara hälsosam, man kan vara nöjd med sig själv trots att man har övervikt. Tyvärr har vården och samhället inte förstått det.

Jag tränar, jag badar, jag solar, jag njuter av livet. Jag äter bra mat, oftast hemmalagad mat från grunden, men kilona sitter där. Jag kanske går lite, jag kanske tappar några cm men mitt BMI är alltid för högt och vågen visar alltid för hög siffra, om man frågar andra.

Jag trivs med mig själv, visst magen kunde varit mindre, det hade varit enklare att köpa kläder och att få plats i alla karuseller om jag hade varit smalare och det hade varit skönt att vara fjäderlätt ibland när jag sätter mig på en ranglig stol. Men jag kan knäppa min jeansjacka som jag köpte 1996 (fast vem knäpper en jeansjacka?). Haha

Fast nu får jag nog bara se till att gå ner i vikt om vården ska ta problemen med mina ben på allvar. Jag kan iaf försöka att gå ner i vikt. Jag förstår inte varför det sitter smala människor i väntrummet hos vårdcentraler för enligt vårdens logik så borde det ju inte finnas några smala människor som är sjuka eftersom övervikt alltid är roten till alla sjukdomar. Suck

Så mer träning, bättre mat och vips så kommer jag bli smal frisk.

Eller inte

När kroppen inte samarbetar, igen

1 juli, 2019 av Emschen 10 kommentarer

Alltså jag är så trött på min kropp. Jag är så ofantligt trött på att ha ont och må dåligt.

Så vad är det som hon klagar på denna gången då, kanske du tänker. Det är min *#$€¥π ben. Ah dom är svullna, kanske ni också tänker. Men nej jag tror inte att det handlar om att dom är svullna eftersom vätskedrivande receptlagd medicin inte fungerar, högläge med benen fungerar inte heller och inte heller att kyla ner benen. Inget hjälper.

Mina ben är konstant hårda, spända men inte i musklerna utan tja som om där är något i benen som tar större plats än vad som finns. Det gör ont, hela tiden, det gör det svårt för mig att röra mig och det gör mig otroligt lättretad. Är det fibron som bråkar? Nä jag tror faktiskt att det är något annat. Men massage då? Rör mina ben och förbered dig på våld. Även den lättaste beröringen gör ont.

Jag har tänkt att som vanligt så är nog stillasittande inte en lösning så jag har motionerat. Jag har gått ca 5 km om morgnarna, igår simmade jag nästan 400 meter och jag har cyklat (på min damcykel för jag kommer inte på min mountainbike just nu pga att det gör för ont) och jag försöker röra fötterna hela tiden så det inte är något blodkärl eller nerver som ligger i kläm.

Jag försöker göra saker som gör mig glad, jag försöker hitta guldkorn i vardagen. Men jag är trött på att kroppen inte samarbetar igen.

Jag dricker vatten och jag försöker äta bra val av mat som inte binder vätska. Men om du bara går ner i vikt då, kanske du vill skrika åt mig. Tja det kanske hade varit en hjälp, denna gången. När jag gick ner över 30 kg för 16 år sedan så försvann 1 cm i omkrets på vaderna och jag hade fortfarande lika ont i benen. Ja jag har haft det här problemet länge, jag har sökt vård för det förr men inget hjälper.

Jag hittade denna artikeln och det är mycket som stämmer otroligt bra in på hur det känns.

Mina ben ser alltid likadana ut. Någon enstaka gång kan jag se fotknölen på vänster ben men oftast inte, höger ben är lite bättre. Men ni ser ju, inga anklar.

Det gör ont, hela tiden. Jag orkar inte med det längre. Så idag ska jag ringa vårdcentralen och sen tänker jag vägra gå därifrån innan jag får någon hjälp. Jag är trött på att ha ont, jag är trött på att känna mig lat (jag ber tex om hjälp för att slippa resa mig), jag är trött på att känna mig gnällig, jag är trött på att behöva ha gympaskor så fort jag ska gå/stå någon längre tid, jag är trött på att inte ens kunna hitta byxor som inte fastnar på vaderna, jag är trött på att inte klara av att ha barnen i knäet, jag är trött på att alltid leta efter någonstans att kunna sitta. Men först och främst är jag trött på att min kropp alltid ger upp.

Jag orkar inte med det här längre.

Att behöva lämna

24 juni, 2019 av Emschen Inga kommentarer

Att behöva lämna Åhus för att jobba känns orättvist, taskigt och fullständigt onödigt.

Ja jag vet, min semester kommer och jag är snart här igen.

Det är bara det att jobbet känns inte så meningsfullt längre. Jag vet att det är meningsfullt men det känns inte så nu när jag var tvungen att stiga upp och lämna mitt lilla paradis på jorden.

Vi har haft så sköna, slöa, soliga och roliga dagar med kvällsdopp, Ottoglass och solande. Jag vet att jag har tre härliga veckors semester framför mig men dom känns långt borta nu.

Igår provade Affe på cross på Ripabanan med SMK Kristianstad och ja han blev givetvis biten. Så nu jagar han sponsorer för det är ingen billig sport att hålla på med. Han fick prova både en 50 CC och en 70 CC (4-taktare), behöver jag säga vilken han gillade bäst? Haha

Men nu sitter jag på bussen mot Kristianstad och jobb väntar. Det är bara att gilla läget och fortsätta leta nytt jobb som känns mer meningsfullt och roligare. Jag önskar att jag hade haft en ferietjänst precis som lärarna har. Tyvärr räcker inte mina betyg till för att söka in på lärarhögskolan och jag vet inte om jag hade velat vara lärare eller ens studera i tre år. Nä jag får nog satsa på att bli miljonär istället. Haha

Hur har ni det denna soliga måndagsmorgonen, jobb eller ledigt?

Fredriks nubbesill

21 juni, 2019 av Emschen Inga kommentarer

I år har jag gjort Fredriks nubbesill och den är god! Den sätter jag fram på midsommarbordet idag och hoppas på att den ska uppskattas av dem andra också (annars äter jag den själv haha)

Jag gjorde dock lite förändringar, inte för att det var något fel på Fredriks recept utan för att jag tydligen inte är läskunnig. Fast det var inga stora förändringar, jag tog en hel purjolök och en hel rödlök men eftersom jag dubblade receptet så tror jag att det blev ganska rätt ändå. Sen fick jag ta créme Fraiche istället för gräddfil av den enkla anledningen att gräddfilen var slut i affären. Men den blev verkligen god.

Jag hade tänkt göra Gubbröra och mor hade ett jättebra recept som jag fick. Hon hälsade dock att man inte ska mixa i 20 sekunder, räcker gott och väl med 17 sekunder. Haha så talar en äkta matnörd, för mig är 17 och 20 sekunder lika mkt när det gäller att mixa något. Att det blev Fredriks nubbesill istället är för att jag inte har någon mixer i husvagnen.

Fredrik har också ett recept på gubbröra. Skillnaden är ju inte jättestor, kan jag tycka, på hans nubbesill och gubbröra men visst matjesill och ansjovis smakar ju olika. Jag får väl helt enkelt göra hans gubbröra en annan gång.

Men nubbesill på Kärlekens hembakade bröd satt gott till frukost.

Vad har ni på midsommarbordet idag?

Sista semesterdagen

21 juni, 2019 av Emschen Inga kommentarer

Sista semesterdagen gick enligt Alfreds önskemål.

Vad åkte till Kristianstad och tog frukost på Espresso house. Så fort vi kom till Kristianstad så blev Alfred helt lyrisk, Pokémon stopp och gym överallt.

Som tur är så är ju Kristianstad väldigt vackert, om man går på rätt ställe. Vi gick vid Naturum och Hälsoträdgården som ligger precis vid Centralen.

Det var en varm, solig och Pokémon fylld promenad. Alfred hittade Pokémon som han inte hade och fick ta fler Pokémon stopp än han någonsin sett (hans ord, jag håller kanske inte helt med honom).

Sen fick vi så klart stångas i mataffären med alla andra midsommarmatsshoppare och det var kanske inte riktigt enligt Alfreds önskemål men ett måste.

Men dagen avslutades med ett kvällsdopp i kallt vatten och räddningspåslag. Även om det måste varit fruktansvärt för alla inblandade så måste jag erkänna att det var en häftig upplevelse att se en helikopter-räddning. Vi stod på behörigt avstånd, inte vid bryggan som vissa gjorde. Okej alla som stod där var ju inte där pga olyckan men vissa var det helt klart. Jag hoppas att de fick sand i ögonen när helikoptern landade på stranden.

Men nu är sista semesterdagen gången och jag ska jobba i fem långa veckor med massa pendling. Tre dagar i veckan ska jag jobba på annan ort pga nedskärningarna på Arbetsförmedlingen (vi är ju samlokaliserade med dem i Eslöv). Så när ni har njutit av sommaren har jag mina tre veckor kvar. Fast med denna solbrännan är det kanske bra att jag ska jobba. Haha

Men nu kör vi lång helg med midsommarfirande!

Glad Midsommar!