byEmschen       Vi som bloggar här       Kontakta oss

Vilken vårlik helg

18 februari, 2019 av Emschen 2 kommentarer

Vilken vårlik helg vi har haft! Har ni också känt att våren är nära nu?

I lördags satt vi ute i solen och drack kaffe. Ljuvligt! Det var så vårlikt att vi kände ett behov för en lite längre promenad. Hundarna studsade och var glada, barnen not so much.

Men de kom på bättre tankar när de förstod att vi gick in på militärt övningsområde. Först var det mest diskussioner kring hur militärerna nog smög på varandra i skogen för att öva överfall.

Sen såg de skyttegravarna (förlåt att militärer om jag använder fel ord) och då hamnade vi mitt i ett krig. Jag vet dock fortfarande inte om det var Star Wars eller Ninjago men det sköts hej vilt. Bäst var nog att de fick se riktiga skotthål på diverse träningsbyggnader.

Pojkarna hade lite svårt att förstå att det var militärt övningsområde även i vattnet. Men sen såg pojkarna stenarna och allt det militära var som bortblåst i tankarna. Varför ger vi inte bara våra barn stenar och vatten i presenter? Haha

Sen lämnade vi övningsområdet och gick längs stranden. Vilken vårlik helg!

Söndagen gick i städningens tecken. Husvagnen fick sig en genomgång men bäst av allt var att snygga till runtomkring. När campingen ligger i en tallskog så har man tallbarr mest överallt och lite till.

Det var sannerligen en alldeles underbar vårlik helg!

En ljusrosa vår

11 februari, 2019 av Emschen 2 kommentarer

Jag känner att jag har stort behov för en ljusrosa vår. Ni vet den där ljusrosa färgen som bara kommer när blommorna börjar komma och solen når dem för första gången.

Jag har behov för mina ljusrosa vårskor, skor utan tunga sulor. Jag har behov för mer rosa helt enkelt. Det är något i den ljusrosa färgen som gör mig alldeles varm inuti, som om något väcks till liv.

Många ser vårens färger som grön eller gul men för mig är den rosa och vit. Rosa som vackra anemoner eller vit som vitsippornas tunna kronblad.

Jag behöver en ljusrosa vår efter en röd jul. En ljusrosa vår är som en mild övergång från det mörka under julen, de varma och mustiga röda och gröna färgerna.

Vad längtar du efter och vilken färg bär våren för dig?

Tulpanernas tid

29 januari, 2019 av Emschen Inga kommentarer

Visst är det väl tulpanernas tid nu? Det är vackert när man ser tulpanerna blomma i rabatterna men första tulpanbuketten efter jul är speciell.

Idag, på jobbet, kom vi till att diskutera krig. Det är inte så konstigt med tanke på att många av våra kunder kommer från krigsdrabbade länder men det vi diskuterade idag var Auschwitz dvs andra världskriget. Vi googlade bilder från Birkenau och fick se foto på barn som gick mot gaskammaren, skor efter de som gick till gaskammaren, proteser och käppar efter alla de som inte sågs arbetsföra utan bara sållades bort. Så fruktansvärt och helt ofattbart.

Tror ni någonsin att de som överlevde kunde känna glädje, innerlig glädje igen? Tror ni de kunde känna glädje över t.ex. en tulpan i en rabatt? Eller tror ni att de valde att se det vackra i allt och glädjas över varje dag som innebar livet? Ja kan inte för mitt liv förstår hur man överlever allt det hemska man ser i krig, oavsett om det var krig förr eller krig nu.

Här går vi i vår trygga vardag, gläds åt att det är tulpanernas tid och köper fredagsbuketter. Himlar med ögonen över hur andra kör eller vad andra tycker. Det är en lyx, en lyx vi inte är medvetna om. Må vi aldrig behöva känna att vi förlorat den lyx. Må vi aldrig förlora glädjen över att det är tulpanernas tid!

Må vi aldrig förlora lyxen att kalla en tid för tulpanernas tid! Må vi aldrig förlora lyxen att sitta trygga i våra hem. Må vi aldrig förlora lyxen av att leva i fred. Det må vara tulpanernas tid men jag önskar så att det vore fredens tid.

Ikväll går mina tankar till alla de som dött pga ondskan i en annan människa. Till alla de som mist sitt liv för att någon annan har sagt att makt är viktigare än människoliv. Till alla de som inte somnar tryggt ikväll.

Ger upp lite

17 januari, 2019 av Emschen 2 kommentarer

Jag ger upp lite. Jag är så trött på attityden som jag möter i samhället. Jag känner att jag vill göra som Ferdinand och bara sitta under ett träd och lukta på blommorna. Eller kanske bo som Rapunzel högt upp i ett torn långt borta från mänskligheten. Jag ger upp litegrann.

På jobbet möter jag många härliga och fina människor men tyvärr så är det inte dom mötena som stannar kvar i minnet. De som stannar kvar i minnet är de som inte tar något ansvar alls, de som tror att de har bara rättigheter och inga skyldigheter, de som tror att hela världen står och väntar på att få under lätta deras liv.

På jobbet möter jag också kollegor som nog har valt fel yrke. Kollegor som har glömt att det är människor som vi har att göra med inte blanketter. En ledning som glömmer bort att vi anställda har ett liv utanför jobbet.

Hemma möter jag attityden att allt är mitt fel. Vad jag än säger, vad jag än gör så är det fel, mitt fel. Och då är inte ens barnen tonåring ännu. Det här med pree-teen perioden är ingen höjdare. Allt blir ett bråk, känns det som.

På barnens skolor och på barnens aktiviteter möter jag föräldrar som klagar, inget är bra nog men ingen vill engagera sig. Ja visst möter jag fantastiska och stöttande föräldrar också men det var ju just det där med att det är den lilla negativa klicken människor som suger ut energi och liksom bara kräks ut skit. Det finns nog inget som får mig att vilja ge upp så mycket som föräldrar.

På sociala medier klagar vuxna människor över andra människors åsikter så som om att det fanns ett rätt eller ett fel på en åsikt. Jag tycker definitivt att människor har fel åsikter men det betyder inte att jag har rätt, en åsikt är inte en fakta. Tyvärr verkar folk helt och hållet ha tappat sin förmåga till att vara källkritiska och att tänka logiskt. Ja och inte har verkar det finnas någon allmänbildning kvar heller. Jag ger upp lite på folk. Inte ens våra folkvalda politiker kan ju komma överens.

Det finns människor som inte gör annat än att går runt och sprider skit runt sig. Oftast klarar jag av att vifta deras skit av mig men ibland ja ibland då ger jag bara upp och letar febrilt efter dörren till Narnia eller vägen till Nevereverland. Möjligen skulle jag även kunna tänka mig den där fjärrkontrollen som Adam Sandler hittar i filmen Click. Så skönt det hade varit att bara kunna pausa folk. Tänk vilket lugn som hade infunnit sig.

Äsch jag ger upp lite nu

Hej, här är jag

15 januari, 2019 av Emschen 2 kommentarer

Hej, här är jag! Det var inte direkt igår som jag bloggade. Jag vet inte vad som hände men all lust för bloggandet och fotograferandet försvann. Helt spårlöst borta. Jättetrist men nu kanske jag är tillbaka.

Idag var jag inne på Gelas blogg för att leta fram en bild på Pricken då min kollega bara älskar Dalmatiners. När jag såg Gelas fantastiska foto så kom faktiskt suget tillbaka lite.

Så kanske, bara kanske, är jag tillbaka här och kan interagera med er igen. För jag har verkligen saknat kontakten med er, fast jag har ju inte haft något direkt att dela med mig av.

Livet har rullat på som vanligt, i en rasande fart. Det är innebandy, kompisen, makens kvällsskift, Bones-maraton, hundliv och tja allmänt vardagsliv helt enkelt. Ja och lite spänning också som t.ex att tvättmaskinen gav upp i förrgår, tack och lov kunde maken laga den. Förstår ni hur mycket tvätt det kan bli i en familj när alla fyra tränar och två av oss även har gympa i skolan? Jag lovar, det hade blivit enklare om vi bara gick i träningskläder alltid.

Julen är på väg ut men än har jag inte haft ork eller ens lust att plocka bort allt. Det blev inte så mycket pyntande i år, kanske visare er lite senare hur julen såg ut här.

Jag hoppas att ni alla har haft en härlig jul, ett skönt nyår och en god fortsättning! Men nu säger jag ”Hej, här är jag! Är du här?

I sovrummets sköna vrå

22 november, 2018 av Emschen Inga kommentarer

I sovrummets sköna vrå börjar det äntligen bli mysigt och tilltalande.

Vi har nu husets minsta rum och det är en utmaning att få till myset där när man endast får plats med en säng, en byrå och ett pottskåp. Pottskåpet är egentligen mitt pysselskåp så det borde inte stå i sovrummet men jag har ingen annan plats för det just nu. Så nej kommer inte visa den icke-mysiga delen av vårt lilla kryp in.

Nu har vi iaf varsitt sängbord och ett ovanför huvudgaveln till att lägga fjärrkontroller på. Det är så skönt att ha ett sängbord där jag kan ladda min telefon och klocka, där jag kan tända ett ljus medan jag ligger och läser en bok.

Har jag inte världens sötaste bokmärke?

Det börjar verkligen bli bra i sovrummets sköna vrå men den där Skylanders planschen passar inte så bra. Haha

En vacker höstdag

25 oktober, 2018 av Emschen Inga kommentarer

En vacker höstdag tog vi hundarna med oss och åkte upp till Frostavallen för att gå en runda runt Vaxsjön.

En vacker höstdag

Det var en sådan där morgon där solen väckte liv i naturen och dimman reste sig likt ett täcke som stilla dras bort. Det var en vacker höstdag, en magiskt vacker höstdag.

En vacker höstdag En vacker höstdag En vacker höstdag En vacker höstdag

Rundan är 3 km och den går runt sjön så man ser sjön från alla håll. Man går genom skog, över fält, genom grane och tillbaka ut igen mot den öppna stranden. Tänk att allt detta vackra är så nära Höörs centrum, det är cykelavstånd.

En vacker höstdag En vacker höstdag En vacker höstdag En vacker höstdag

Jag tappar andan så vackert det är. Det finns ingen bättre medicin mot stress, ångest och depression är naturen. Tänk att sitta på en brygga en vacker höstdag och bara ta in allt det vackra.

En vacker höstdag

Jag har alltid velat bo när havet men kombinationen skog och vatten är rätt svårslagen.

En vacker höstdag

Har du hunnit njuta av en vacker höstdag i år? Jag har njutit av en hel del, tog en fika i skogen med barnen, har stannat på vägen till jobb för att ta in det vackra och jag har andats in den krispiga höstluften. Hösten är vacker och magisk. Jag är så otroligt tacksam för att jag lever i ett land där vi har fyra årstider att njuta av. Jag har ingen favoritårstid, årstiderna är mina favoriter.

När jag får ett infall

10 oktober, 2018 av Emschen Inga kommentarer

När jag får ett infall så kan det hända att kvällsmaten intas på en stubbe.

När jag får ett infall

Det var en sådan vacker höstdag och jag njöt av naturen både på väg till jobbet och på vägen hem. Idag var det ingen aktivitet, det var bara en helt vanlig vardag utan något inbokat. Så jag fick ett infall. När jag får ett infall så blir det hastigt fixat. Kvällsmaten köptes på Ica, barnen slängde in skolväskorna i hallen och hundarna hoppade in i sina bura. Vi for mot skogen!

När jag får ett infall

Jag hittade en liten väg att köra in på. Det var ljuvligt tyst i skogen, inget samhällsbrus som stör. Det är som att lugnet och tystnaden omfamnar mig när jag kommer ut i skogen. Plötsligt slår alla dofter mot en och efter en stund hör man alla ljuden så tydligt. Skogen som är tyst när man kommer får plötsligt liv och rörelse när pulsen har gått ner och suset i öronen stillar sig. Det är ren och skär medicin. När jag får ett infall att fara till skogen så tror jag det är ett infall som kommer från långt inom mig, en bön om stillhet.

När jag får ett infall

Jag tror att hundarna känner samma lugn i skogen som vi gör för trots alla dofter och alla spår att följa så blir Sid lugn i skogen. Kanske är det bara för att han får följa med eller så är det för att han känner att vi mår väl. Fast jag tror att det är att alla mår väl i skogen, precis som vid havet. Naturen har en enorm kraft och påverkar oss, vi borde värna om den kraften istället för att skövla skogen.

När jag får ett infall

Jag är tacksam för att jag fick ett infall idag. När jag får ett infall nästa gång så vet jag exakt var jag ska, dit där skogen möter vattnet.

Att leva småbarnsliv

10 oktober, 2018 av Emschen Inga kommentarer

Att leva småbarnstid kändes oändligt. Att leva småbarnsliv var som att vara i konstant beredskap.

Att leva småbarnsliv

Blöjor ska bytas, mat ska matas, sovtider ska passas och var det inte så att det låter lite rossligt i andningen? Alltid beredd på en attack när man lever småbarnsliv.

Nu lever jag inte småbarnsliv längre, jag är gammalemoster till två guldklimpar. Jag har förmånen att få vara barnvakt ibland. Då är det inte alls jobbigt med blöjbyte, matning, sovtider och jag är ganska avslappnad om det skulle hända något. Jag har ju tagit mig igenom småbarnsliv med en Alfred.

Att leva småbarnsliv Att leva småbarnsliv Att leva småbarnsliv

Att leva småbarnsliv och hundliv samtidigt är hmm intressant. Jag tror det är meningen att man ska ha bra mycket bättre pli på sina hundar då än vad vi har. Det stjäls leksaker och pysslar mest hela tiden, fast de kanske de inte hade gjort om de var med när vi levde småbarnsliv.

Att leva småbarnsliv

Jag kan inte få barn längre, jag har varit i klimakteriet i tre år nu. Ibland har det varit tufft att inse att jag aldrig kommer leva småbarnsliv igen, inte för att jag längtar efter en bebis utan för att beslutet inte var mitt. Men jag har varit i småbarnslivet, jag vet hur det är att leva småbarnsliv. Jag har två små stora grabbar som är individer som växer och förändras mest hela tiden. Jag må inte leva småbarnsliv längre men jag lever definitivt barnliv. Jag känner inte sorg över att småbarnslivet är förbi, jag känner glädje över mina barns utveckling. Och när det känns jobbigt att de har blivit stora så kan jag alltid låna in en nyfiken Lias. Lias övar på att krypa, han övar på att dra i allt han kommer åt och han övar på at bli sur när han inte får som han vill. Småbarnslivet är rätt skönt att komma ur, faktiskt.

Att leva småbarnsliv

Att leva småbarnsliv är inte mitt liv att leva längre.

När löven faller

9 oktober, 2018 av Emschen Inga kommentarer

När löven faller kan man njuta av det vackra eller så kan man pyssla!
När löven faller

Det är längesen jag såg den första lönnrosen på Instagram men jag har tänkt att jag inte skulle klara av det. Jag menar jag försökte mig ju på det där med kaffefilterrosor som skulle vara såååå enkelt och tja det blev ju inte så bra.

I eftermiddags gick jag över skolgården med Alfred och sparkade kring i löven (gör ni inte det som vuxen så går ni miste om en skön känsla) och tänkte på att jag vill ut och fotografera. Jag vill skapa något, det kände jag i hela kroppen. Så tittade jag ner på mina fötter och såg dessa stora vackra löv. Vi samla händerna fulla och kände oss rika. För löven faller blir marken som täkt av guld.

Väl hemma började pysslet med att göra rosorna. Jag sökte på #lönnrosor på Instagram och fann en video av Sonjas kreativa kaos. Vi vek, rullade, vek, rullade, vek, rullade, rullade upp, vek upp, rullade upp, vek upp och började om på nytt igen. Så gjorde vi ett tag men sen fick vi kläm på det. Alfred tyckte dock att det var lite tråkigt för man fick göra så mycket för att det skulle bli en stor härlig bukett. Han kom på sin egna lösning istället. När löven faller

Han satte ihop sina blad till tre buketter, en rosknopp, en liten grön bukett och en stor yvig bukett. Han gillar verkligen att skapa. Jag älskar att han inte följer instruktioner utan skapar utifrån vad han vill skapa. Må han aldrig tappa den styrkan.

När löven faller När löven faller

Det var ett enkelt pyssel när jag väl hade klurat ut exakt hur hårt jag skulle rulla och hur jag skulle vika. Det var ett rogivande pyssel för det är något särskilt med lövs färger. Det var ett snabbt pyssel, vi pysslade i ca 1 timme och då bestod största delen av tiden att hitta den bästa instruktionsvideon. Alla kan göra det för du behöver inte vara fingerfärdig. Ett riktigt bra höstpyssel när löven faller.

När löven faller

Nu står mina lönnrosor på skoskåpet i hallen och väntar på att bli beundrade. Jag väntar med spänning på hur rosorna kommer skifta i färg när löven torkar.

Vad är ditt bästa höstpyssel?