byEmschen       Vi som bloggar här       Kontakta oss

Vi måste diskutera det här

25 augusti, 2019 av Emschen Inga kommentarer

Alltså vi måste diskutera det här med att bära samma kläder mer än en gång. Alltså det är inte hållbart att bära kläder en gång och sen tvätta dom, inte hållbart för miljön och inte hållbart för kläderna.Förr vägrade jag bära samma kläder mer än en gång per vecka på jobbet, det var som om jag var ofräsch och omedvetet om mode. Nu vet jag bättre! Jag har inte ett jobb som gör mig svettig, jag har inte ett jobb som gör mig smutsig och eftersom jag sköter min hygien så blir inte heller kläderna ofräscha. När jag kommer hem tar jag hand om kläderna, byter oftas om och hänger upp kläderna.Dels byter jag om för att det är skönt att komma i andra kläder och dels för att jag tycker om att gå mer lättklädd här hemma. HahaNär man tvättar kläderna trots att dom inte är smutsig och i behov av tvätt så sliter man sönder kläderna i förtid och dessutom så tvättar man helt i onödan. Att tvätta i onödan är idioti för miljön och för vårt vatten, alltså folk har inte ens rent vatten att dricka och vi tvättar rena kläder.För något år sedan gjorde jag som Maria och gick med i utmaningen att bara bära fyra plagg på en vecka (underkläder räknades inte). Det var en stor utmaning för mig för det var under den tiden då jag var en av dem som tvättade rena kläder och skämdes över att bära samma top i två dagar.

T.o.m. min bröllopsklänning var en klänning som jag hade burit innan. Jag köpte den för den var fin och såg skön ut men den kändes fel den gången jag bar den så den hängde i garderoben tills den där dagen för fem år sedan då jag kände mig uppgiven efter allt letande efter den rätta brudklänningen.

Jeansjackan har varit med mig i 19 år, ibland kan jag knäppa den och ibland kan jag inte men jag har använt den flitigt.

Så om vi vårdar våra kläder kan vi ha dom i många många år vilket är skonsamt mot miljön men också roligt. Min jeansjacka bär så många minnen, helgen i Göteborg då jag köpte den (och piercade naveln), festivaler som vi varit på, partyn som jag varit på och glömt jackan men alltid fått tillbaka den, känslan när jag fick på mig den igen efter att jag hade gått ner över 30 kg. Så många minnen, så mycket mer än bara en jeansjacka.

Med tanke på att overshoot day inträffade ännu tidigare i år än tidigare så måste vi vårda våra kläder och sluta köpa nytt hela tiden. Shopping kan inte vara en hobby!

Hållbara kläder är inte dyra märkeskläder utan de kläderna som du vårdar och har kvar, givetvis använder också, tills dom inte går att rädda längre.

Vilket är det äldsta plagget du har och använder? Hur många år har du haft det?

Hösten är inte här

14 augusti, 2019 av Emschen Inga kommentarer

Hösten är inte här men sensommaren är definitivt här, med full styrka

Tog en promenad med hundarna och givetvis var jag bara tvungen att fotografera dessa vackra blad. Jag älskar ormbunke eller fern heter de väl egentligen. Jag tycker de är så otroligt vackra. Ska smyga ut med sekatören en kväll och klippa en massa blad som jag ska ha i en vas ute.

På våren har skogen en intensiv ljusgrön färg, på sommaren är det så mycket blommor och andra färger som tar över. På sensommaren kommer den djupa gröna färgen som sedan sakta övergår till orangea och bruna nyanser ju mer hösten tar över.

Hösten är inte här ännu så låt oss njuta av sensommaren!

Semesterns sista kvällsdopp

12 augusti, 2019 av Emschen Inga kommentarer

Idag tog vi vad jag tror är semesterns sista kvällsdopp.

Hand i hand gick vi mot havet, grabbarna hade cyklat i förväg. Solen värmde oss men inte lika mycket som för en vecka sedan.

Vi satt på stranden och mös medan pojkarna badade och hoppade undan från maneter.

Vilken semester vi har haft, vilken semester vi har! Sol, bad, vänner, glass, grillat, kräftor och massor av skratt.

Jag hoppas att ni har haft lika sköna minnen från semestern som vi tar med oss!

Men än är inte sommaren eller semestern slut. Än hinns grillkvällar med men det var semesterns sista kvällsdopp ikväll.

Semester vilken himla fin grej att ha!

Ohana-lördag på Landön

6 augusti, 2019 av Emschen 2 kommentarer

Ohana-helg på Landön är en tradition som min kära systeryster började med för två år sedan.

Det började som Langos-lördag men detta året ändrade vi det till Ohana-lördag då systeryster inte orkade med att göra Langos till 25 pers som vi blir när storfamiljen samlas. Annors (Affes smeknamn på systerysters man) är sjuk, inlagd på sjukhus t.o.m. så det kändes självklart för oss att själva ta med mat.

Det regnade en del men det hindrade oss inte från att få en härlig lördag med skratt, samtal och lek. 4 barn under 4 år och tre hundar gjorde att det blev lite upptäcktspromenader när benen var fulla av spring. Själv njöt jag av att vara på mitt älskade Landön igen.

Efter några timmar var vi trötta, mätta och fyllda av familjekärlek. Tänk att vår lilla familj, mor & far, Anna, Gerda och jag har växt till denna stora familj. Det gör mig varm i hjärtat och får mig att tänka på alla familjeträffar som vi var på när jag var barn, både i Sövröd hos farmor & farfar och i Rydaholm hos mormor & morfar. Tänk att mina barn också får uppleva detta myller av folk som alla älskar en.

Ohana

Åhus hamn

6 augusti, 2019 av Emschen 2 kommentarer

Vi tog kvällsmat i Åhus hamn en kväll.

Vi satt åt på Pråmen, panerad spätta med pommes och remouladsås. Barnen älskar Pråmen för att det känns som att man sitter på en båt när vågorna gångar pråmen.

Vi tittade på båtarna som låg förtöjda i Åhus hamn, drömde om att äga en av dom en dag. Alfred ville ha den snabbaste, jag ville ha den bekvämaste, Kärleken ville ha den största och Vincent ville inte ha någon eftersom han är sjösjuk.

Några av båtarna flaggade med Pride-flaggan så vi pratade om vikten av Pride-festivaler och rätten att få älska vem man vill.

En bra runda i Åhus hamn helt enkelt som avslutades med cykeltur längs havet.

Minnen

5 augusti, 2019 av Emschen Inga kommentarer

Vi skapar minnen, barndomsminnen.

Sticka fötterna i sanden, ta kvällsdopp innan sängdags.

Bada när regnet faller, sitta på stranden och höra åskan mullra över havet.

Se mamma och pappa älska varandra och njuta av att bara vara. Ja allt det här är barndomsminnen lika mycket som besök på Kolmårdens djurpark, Liseberg eller Lekland. Gratis nöjen som man kan göra om och om igen, nöjen som man bär med sig hela livet igenom.

Det bästa du kan ge dina barn är din tid, trygghet, skratt och kärlek. Så om du är orolig för att barnen inte har fått uppleva allt det där som andra barn kanske fått uppleva så bygg en koja i vardagsrummet/balkongen/trädgården/deras rum och sov där med dem en natt, läs spökhistorier eller sagor innan ni somnar och kittla varandra tills ni kiknar av skratt. Det är minnen som bevaras i själen!

Skapa minnen för livet genom gemenskap.

Sommarblomster

17 juli, 2019 av Emschen Inga kommentarer

Sommarblomster för mig är alla dessa små men tåliga blommor som står vid vägkanten.

De står där troget, varje sommar, och bara trotsar alla avgaser.

Du kanske kallar dom ogräs men egentligen är ju ogräs bara en växt som växer där du inte vill att den ska växa.

Tänk att bo längst en landsväg och ha alla dessa små sommarblomster utanför fönstret.

Det är som små vackra smycken utslängda i naturen för oss att beundra och plocka för att förgylla våra hem.

Oh vad jag älskar dessa små sommarblomster.

Nä nu räcker det!

12 juli, 2019 av Emschen Inga kommentarer

Nä nu räcker det allt med gnäll! Visst jag har ont och jag kommer inte få någon som helst hjälp denna sidan semestern men inget blir bättre av att jag gnäller.

Hemma står trädgården i blom, stockrosorna breder ut sig och humlor och bi är lyckliga.

Jag har redan plockat dom första hösthallonen. Vinbärsbusken som jag planterade i våras har växt sig stor.

Kärleken och jag har firat vår femåriga bröllopsdag med middag ute. Espatada surf ’n Turf med pommes, gorgonzolasås och vitlökssås var mitt val och Kärleken åt fläskfiléplanka. Barnen har varit på Kolmården med mormor och morfar.

Jag har varit hos Malin och gjort nya naglar, lika nöjd som alltid.

Än blommar rosorna i trädgården.

Jag har äntligen bestämt mig för vilken nästa tatuering ska bli och var den ska placeras. Jag har skickat meddelande till tatueraren och frågat om kostnadsförslag. Om det inte blir allt för dyrt så ska jag boka en tid. Motivet hittade jag på Pinterest.

Nu håller jag helg, sitter i soffan i förtältet och njuter av ett glas vin. Livet är gott även om det inte alltid är lätt men en sak är klart isf, inget blir bättre av gnäll. Så nä, nu räcker det med gnäll!

Känslan av att ge upp

12 juli, 2019 av Emschen 6 kommentarer

Känslan av att ge upp är nära. Men jag vet inte vad man gör när man ger upp. Är det då man sjukare sig från jobbet och inte kommer tillbaka? Är det då man helt enkelt inte stiger upp ur sängen? Eller vad gör man? Jag har känslan att vilja ge upp för jag orkar inte ha ont och vara trött hela tiden längre. Jag orkar inte att inte bli tagen på allvar längre. Var hos Dr i tisdags och det var inte alls upplyftande.

Besöket var skrämmande dåligt. Jag sökte för problemen med mina ben, inte för min vikt. Ändå handlade hela besöket om min vikt och hur jag äter. Jag försökte styra in samtalet på benen och hur problemen med benen påverkar hela mitt liv. Men nej det funkade inte. Däremot frågade Dr om min barndom var traumatisk så det var därför jag var tjock. När jag sa att jag började uppleva att värken i benen begränsar mig från att vara aktiv så sa dr att det gjorde inget för träning har ingen inverkan på viktnedgång. Jag skiter i viktnedgång, jag vill få hjälp med värken!

Hon ifrågasatte om jag verkligen orkade gå fem kilometer. Jag önskar att jag bara hade bett henne dra åt helvete!

Jag förklarade att jag har letat, mailat tillverkare och ÅF, pratat med Apotekspersonal och läst en massa för att hitta kompressionsstrumpor i min storlek utan att hitta. Fast enligt Dr så spelar det ingen roll om strumporna är för stora i foten, det kanske känns konstigt men det gör inget om dom är alldeles för stora i foten. Jag har provat kompressionsstrumpor men att det bara gör mer ont, det är som att allting trycks upp i knäet och låren. Det ville inte Dr lyssna på.

Jag hatar mina ben, inte för hur dom ser ut för det har jag accepterat för längesen utan för värken och för att dom aldrig blir bättre oavsett vad jag gör.

Jag är inte dum i huvudet, jag vet att jag är tjock och jag vet att vården aldrig kommer acceptera min kropp så länge jag inte är smal. Men seriöst jag har sett ut så här i hela mitt liv, det har aldrig hindrat mig från att göra det jag vill, det har aldrig hindrat mig från att klä mig som jag vill, det har aldrig hindrat mig från att vara aktiv. Vikten har aldrig hindrat mig, fibromyalgin har hindrat mig men inte vikten. Men nu hindrar vikten mig från att bli tagen på allvar hos vården. Det är nog bara så att jag måste gå ner i vikt, jag vet hur jag gör i teorin men det har ju aldrig hjälpt förr och det går absolut inte snabbt. Vården vill att jag ska ligga på perfekt BMI vilket gör att jag nog borde gå ner typ halva mig, kanske rent av lite mer. Jag kan inte se att det är något jag löser på ett år, inte ens två år. Betyder det att jag ska fortsätta ha så här jävla ont tills vikten ligger rätt? Den tanken gör mig alldeles matt.

Jag kanske bara skulle anmäla mig till Biggest Loser, då får jag ju tid till att träna, äta mat som garanterar viktnedgång och har Dr att tillgå. Problemet är ju bara att jag inte pallar intriger och jag är ingen tävlingsmänniska. Men visst hade det varit lättare att gå ner i vikt om jag inte behövde tänka på något annat, inte behöva få ihop livspusslet. Fast ja just det träning har ju ingen direkt effekt för viktnedgång, enligt min Dr. Undras om PT på Biggest Loser håller med.

Nu ska jag sluta kräka av mig allt och försöka få i mig lite frukost. Det är bara så jobbigt att äta när tårarna aldrig sluta rinna. Jag stannade hemma från jobbet idag, jag har huvudvärk och det har jag haft sedan jag var hos Dr, förmodligen för att jag har bitit ihop käkarna av irritation sedan i tisdags. Jag tror jag hade mått gott av att gråta, jag kan ju inte gråta inför någon.

Just nu har jag bara känslan av att ge upp, fast inte ens det kan jag. Vet inte hur jag gör för att ge upp.

Att känna sig som en sjöman

5 juli, 2019 av Emschen 2 kommentarer

Farfar var sjöman, jag har sett foto på honom i hans uniform och jag har hört honom berätta om dom vida byxorna. Vitt och blått, marinblått.

Så idag känner jag mig som en sjöman med vida vita byxor och marinblå tröja.

Det är något speciellt med vita byxor på sommaren. Vita byxor där bruna ben skymtar fram och viskar om stunder där benen har fått möta solen.

En fräsch outfit, en bekväm outfit, en snygg outfit. Jag kanske skulle gått i farfars fotspår som mina kusiner gjorde?

Nä jag hade nog tröttnat på att inte kunna lämna fartyget. Min kusin Linus verkar iaf trivas för även om han jobbar på Kustbevakningen så tar han en runda med segelbåten på sin fritid. Fast nä jag har en annan tanke kring framtida yrke/arbetsuppgifter, ska bara klura ut om det går att genomföra och isf hur.

Men tills det att det är utklurat så far jag till Kristianstad och är snäll, trevlig och hjälpsam mot kunderna. Men det är iaf fredag idag, två härliga lediga dagar framför oss. Så nu laddar vi upp för veckans sista jobbdag.

Ajaj kapten!